Precis till vänster om Nicolaikyrkan växte Kafka upp Där bakom började sedan den gamla judiska stadsdelen Josefov. (Foto: Rosenblad/Söderholm 1998)
Franz Kafka (1883-1924)
|
|
Författaren Franz Kafka har kanske mer än de flesta blivit intimt förknippad med Prag och den speciella miljö som rådde där i början av 1900-talet. Han föddes i ett hus i kanten av den gamla judiska stadsdelen Josefov. Närmaste granne åt andra hållet var Nicolaikyrkan. De flesta judiska familjer hade redan lämnat det nu förslummade Josefov och bodde spridda i andra delar av Prag. Familjen Kafka tillhörde medelklassen och fadern drev en affär. De flyttade många gånger, men inte långt, utan höll sig kvar i samma område i Gamla Staden. Franz Kafka hade ett något komplicerat förhållande till sin far, som han upplevde som mycket dominerande. Hela livet, även som vuxen, kände han sig dominerad av fadern och var mer eller mindre rädd för honom. Till modern kände han också ett avstånd. Men ändå tycktes han aldrig försöka frigöra sig utan höll sig kvar hos eller i närheten av föräldrarna.
Om revolutionerna 1848 inte inträffat hade Franz Kafka kanske aldrig blivit född, inte heller hans far. I Prag fanns förhållandevis få judar och man ville inte att deras antal skulle öka för mycket. Därför tilläts enligt lag bara äldste sonen i varje familj att gifta sig. Kafkas farfar hade en äldre bror. Men i och med 1848 slopades lagen. Den då 34-årige farfadern gifte sig omedelbart och skaffade sig i snabb takt sex barn, varav den näst äldste blev Franz Kafkas far.
Numerärt var tyskar och judar en minoritet i Prag, men kulturlivet dominerades av det tyska och Kafka tillhörde de tyska Pragjudarna. Han talade och skrev på tyska och han studerade juridik vid Prags tyska universitet Carolinum.
|
|
Franz Kafka var ovanlig så tillvida att han även behärskade tjeckiska språket och han var väl insatt i tjeckisk kultur. Han besökte tjeckiska politiska sammankomster och drogs bland annat till de tjeckiska anarkisterna i "De Ungas Klubb". Men egentligen kände Kafka sig inte riktigt hemma någonstans. Som tillhörande den tyska sfären betraktades han som en främling i tjeckiska kretsar. Som jude var han inte heller fullt accepterad i tyska icke-judiska kretsar. Antisemitismen växte också i Prag under Kafkas levnad, men även den sionistiska rörelsen. Tonsättaren och författaren Gustav Janouch kände Franz Kafka och han berättar en liten
episod som belyser detta.Främlingskapet och utanförskapet går igen i Kafkas böcker. I Slottet är huvudpersonen en lantmätare som kommer till en by. Han önskan är att leva normalt och att bli accepterad. Ingen motar visserligen bort honom, men han förblir en främling, som inte tillåts komma med i gemenskapen. Kafkas mörkaste roman är
Processen. Banktjänstemannen K. anklagas och ställs inför rätta. Under hela den långt utdragna rättsprocessen får han röra sig fritt och fortsätta arbeta. Vad han anklagas för får han aldrig veta. Och trots att han inget gjort känner han sig skyldig. Till slut döms han och avrättas fortfarande utan att veta varför.Kafka kände alltså hela livet ett främlingskap, men han kände tydligen också en skuld. De tyska judarna tillhörde det härskande skiktet i Prag. Deras tjänstefolk och arbetare var däremot tjecker. Kafka hade skuldkänslor för att han "stod över" tjeckerna. I hans ögon representerade tjeckerna det "verkliga livet", det friska, sunda, folkliga. Själv kunde han aldrig nå detta liv utan var instängd i en förfinad, avskärmad kultur.
Sin försörjning hade Kafka som tjänsteman vid institutet för arbetsskadeförsäkringar. Där arbetade han tills lungtuberkulosen tvingade honom att sluta. Skrev gjorde han helst på nätterna. Egentligen ville Kafka inte att hans litterära verk skulle publiceras. Det mesta kom därför inte ut förrän efter hans för tidiga död.
Kafkas födelsehus revs och byggdes om i slutet av 1800-talet. År 1991 öppnade ett Kafkamuseum i samma hus.
