Humaniora

Det så kallade Strindbergsprojektet går därmed in i en ny fas. Arbetet kan nu inriktas helt på de textkritiska kommentarerna, i vilka den vetenskapliga apparat som ligger till grund för var och en av de redan utgivna texterna redovisas. 26 sådana har redan publicerats i Litteraturbanken.se, men hela 45 stycken återstår att färdigställa.

August Strindbergs Samlade Verk kan läsas i fulltext i Litteraturbanken.

Som forskarkoordinator vill jag bygga nätverk och förmedla kunskap i alla frågor som hjälper forskare. En lika fin som viktig del i denna uppgift är att själv bedriva forskning. Då märker jag att forskningen kan vara raka motsatsen till att ge service till forskaren.

Forskaren befinner sig i en position där den vill konsumera och operera med källmaterial. Och det är alltid bråttom. Att ge forskare tillträde till material innebär dock många gånger att hindra forskaren utifrån ambitionen att bevara och skydda materialet. Och det måste alltid få ta sin tid.

När jag själv forskar anpassar jag mig efter förmåga till institutioners olika regler och att respektera personal och material. På Riksarkivet ska jag ha vantar när jag hanterar äldre material, annars kan det bli flottfläckar på nationalskatterna. På Kungliga biblioteket ska jag däremot inte ha vantar för de nöter på kvarlevorna. På Riksarkivet får jag fotografera och där finns en särskild anordning för denna självhjälp. På Kungliga biblioteket får jag fotografera - ibland. Idag blev jag genom en åthutning varse Kungliga bibliotekets tveksamma fotoregler.

"Man får inte fota här inne", sade bibliotekarien efter att jag knäppt en bild på 1815 års invoterade ledamöter i Wermlands Hushållnings-Sällskap med min mobiltelefon. Jag uppskattade snabbt tidsåtgången att skriva ned sidan för hand till minst 40 minuter och att de nuvarande öppettiderna skulle knäcka mitt projekt itu. "Men jag rör inte materialet när jag fotar", försäkrade jag. Jag har hört att klumpiga forskare riskerar att pressa sönder bokryggar när de vill motverka konvexa motiv. Det hade dock inget med saken att göra. All kopiering ska gå genom Kungliga bibliotekets reproduktionsavdelning, fick jag veta.

Det stulna fotot. Av Thomas Neidenmark.

På Kungliga bibliotekets hemsida (http://www.kb.se/besoka/kopiering/) upplyser man också om hur fotokopiering ska gå till. Det är en utmärkt tanke utifrån argument om att skydda historiskt material. Inledningsvis känns det också som en bra service. På samma sida anges vilka material forskaren själv får fota. Det är tre material: referensböcker, mikrofilm och vanliga böcker. Allt annat är förbjudet att fota, antar jag. (Jag erinrar mig genast alla de tillfällen jag själv hamnat på bild då utländska turister flitigt dokumenterat insidan av nationalbiblioteket.) Vill jag ha en fotokopia av ledamöter i Wermlands Hushållnings-Sällskap får jag alltså inte använda min egen kamera, utan betala 100 kr per sida för en digital bild av högre kvalitet plus fakturaavgift på 40 kr. Det innebär att två sidor i kvartoformat kostar mig 240 kronor. Det synes mig vara antingen en föråldrad affärsmodell, alternativt en service som väcker olust.

Varje dag är en forskardag på ABM-institutionerna (Arkiv, Bibliotek, Museum). Att undanröja hinder mellan forskaren och materialet är min viktigaste uppgift som ansvarig för universitetsbibliotekets forskarservice. Ju kortare vägen är från forskarens fråga till dennas resultat - desto bättre mår hela vårt samhälle. Jag önskar att fler ser det så. Av denna anledning är det viktigt att vi som arbetar med forskarservice prioriterar digital tillgång till material ännu högre. Men i väntan på att allt arkivmaterial finns digitalt, är det rimligt att forskaren får hjälpa sig själv utan att bli ruinerad; hjälp till självhjälp. Som sker på Riksarkivet till exempel.

Vid sidan av ett tiotal vetenskapliga artiklar och lika många populärvetenskapliga har Fredrik, född 1982, gett ut boken Global nedkylning. Klimatet och människan under 10 000 år (Norstedts förlag 2009), läs recensionen i Svenska Dagbladet.

Fredrik bedriver forskning och undervisning vid det tvärvetenskapliga Centrum för medeltidsstudier. Avhandlingsprojektet, som går under arbetsnamnet "Ideologin kring kungamakten i nordiska medeltidslagar cirka 1150-1350", beskriver bland annat de kungaideologiska strömningarna i relation till den allmänna europeiska kungaideologin. Syftet med avhandlingen är att identifiera och karaktärisera eventuella nordiska särdrag och skillnader mellan de nordiska länderna.

Fredrik är väl bekant med Stockholms universitetsbibliotek. Då Historiska institutionen är förlagd i bibliotekets omedelbara närhet besöker han ofta biblioteket. Dock har det blivit färre besök på senare tid eftersom Fredrik befinner sig i slutfasen av sin doktorandtid. Fredrik känner till servicen direktleverans men har tack vare närheten till biblioteket inget behov av den. I allmänhet är Fredrik nöjd med bibliotekets tjänster som motsvarar vad man utlovar och har resurser till, säger Fredrik. Genom sitt arbete som doktorandombudsman vid studentkåren 2004-2007 har han god kunskap om bibliotekets verksamhet. En kritisk synpunkt som han har uppmärksammat är den negativa stämningen mot övergången till hylluppställning i årssviter. Det finns ett fåtal äldre forskare som arbetar helt utan dator, menar Fredrik. För egen del är han tillfredsställd med bibliotekets utbud av databaser och Fredrik är en flitig användare av bibliotekets e-resurser, men har uppmärksammat att det saknas länkar till flera Open Access-databaser som är fritt tillgängliga. Fredrik använder vid sidan av bibliotekets webbplats Google Scholar i sitt arbete.

Fredrik känner väl till Open Access, men uppfattar att kunskapen om Open Access behöver lyftas generellt bland bland i synnerhet forskare inom humanistisk, samhällsvetenskaplig och juridisk fakultet. Naturvetare känner till Open Access i högre utsträckning. Angående parallellpublicering - det vill säga att både publicera på förlag och elektroniskt Open Access - menar Fredrik att de flesta forskare nog är positiva till det. Problemet är snarare upphovsrättsligt och att framförallt många större förlag inte accepterar det. När det gäller monografiavhandlingar skrivna på svenska inom särskilt humaniora är det många doktorander som vill omarbeta sina avhandlingar efter disputation och ge ut dem på ett internationellt förlag i engelsk översättning. Många förlag vill inte publicera om avhandlingen finns i Open Access även om texten där är på svenska.

Fredrik anser att biblioteket över lag har bra resurser och god service. Naturligtvis skulle inköp av fler antologier och monografier vara önskvärt. Särskilt synd tycker Fredrik det är att många viktiga nya danska och norska böcker saknas. Han menar att biblioteket i första hand ska fortsätta med sin kärnverksamhet - att införskaffa och tillgängliggöra litteratur - framför att utveckla nya servicetjänster. Då resurserna är begränsade betonar han att det är viktigt att ha en god dialog med både studenter och forskare för att kunna göra rätt prioriteringar vid inköp av litteratur. Generellt verkar det, enligt hans mening, som att rätt prioriteringar oftast görs. Själv är han särskilt nöjd med e-resurserna, som han mycket flitigt utnyttjar, men noterar samtidigt att många forskare inom humanistisk, samhällsvetenskaplig och juridisk fakultet knappt alls ännu använder e-resurserna och att den litteratur som är mest relevant i många ämnen bara publiceras som tryckta monografier och antologier. Inköp av tryckt litteratur måste därför fortfarande vara högt prioriterat.

Läs mer om Fredrik Charpentier Ljungqvist