Ur: Taflor och skildringar från Slesvigska kriget år 1864, Stockholm: Bonnier, 1864, s. 7-9

Från fältlägret: I Slesvig

En promenad igenom Slesvig fordrar sin tid. Den långsträckta staden består egentligen af blott en enda gata om nästan en mils längd […]. Då konung Fredrik år 1848 besökte Slevsig, voro alla fönster omsorgsfullt sperrade med nedfällda gardiner. Det var en demonstration. […]

Ett och annat exemplar i krinolin ses stundom på gatorna och väcker utomordentligt uppseende. Till och med den beskedliga Jens har i denna köld bibehållit sitt skönhetssinne, och när en hel bataljon passerar förbi en dame, behöfves det icke något kommando: "se till höger!" eller "se till venster!" Det är någonting, som faller helt och hållet af sig sjelft.

Handelsbodarna kunna icke heller erbjuda någon omvexling, dels emedan de isbelagda rutorna undanskymma dyrbarheterna, dels emedan inga dyrbarheter tyckas finnas […]. När man kommer in i en handelsbod, så möter man de allrahöfligaste ansigten, som [säger] "empfehlen sich" på allrafinaste tyska. [Men den fientliga stämningen kan man inte undgå att märka].

Stundom möter man arbetskolonner, som skola ut att arbeta på Dannevirke-skansarna. Det är ett strängt arbete i den frusna jorden, och denna tjenst är den, som sätter Jensernas [de danska soldaternas] tålamod på det hårdaste profvet. Så kommer en lång rad vagnar med kolossala halmlass. Det är manskapets sängkläder […] Jens dör aldrig, - träla och släpa och frysa [är vad som gäller för honom.

Vid Dannevirke.