Franska revolutionen Innehåll Paris 14 juli 1998 Stormningen av Bastiljen (1) Stormningen av Bastiljen (2) Versailles 4 maj 1789 Paris - eden i Bollhuset Medborgare Kungen reagerar Adeln avsäger sig sina rättigheter Mänskliga och medborgerliga rättigheter Adelns sköldar bränns Krig Slaget vid Valmy 20 september 1792 Fosterlandet är i fara Undantagstillstånd Napoleon Bonaparte erövrar Europa Tvångsutskrivningar av värnpliktiga (1) Tvångsutskrivningar av värnpliktiga (2) Tyskt uppror mot fransmännen (1) Tyskt uppror mot fransmännen (2) Napoleon intar Wien Tyrolarna gör uppror mot fransmännen Madrid 2 maj 1808 (1) Madrid 2 maj 1808 (2) Med eller utan goda skäl (Goya) Tillverkning av kulor (Goya) Vad mer kan man göra? (Goya) Det finns ingen tid nu! (Goya) Avrättning i Barcelona Code Napoleon Personer och händelser under franska revolutionen Ständerförsamlingen. Målning av Auguste Couder. Versailles 4 maj 1789 Den franska riksdagen - generalständerna - har samlats till vad som kommer att bli deras sista sammanträde. Det blir en sista manifestation av det franska ståndssamhället. Det första ståndet - prästerna - sitter för sig och bevakar kyrkans månghundraåriga privilegier. Den katolska kyrkan är internationell, biskoparna och prästerna ser kanske inte i första hand som sin roll att lösa Frankrikes problem, utan att tillvarata kyrkans intressen. Det andra ståndet - adeln - sitter för sig. De känner en viss gemenskap med prästerna, de ledande prästerna och biskoparna är dessutom alla adelsmän. Någon gemenskap med de övriga i salen känner de knappast. Även adeln är fast besluten att kämpa för sina privilegier, inte för den franska nationen. Längst ner i salen sitter representanterna för det tredje ståndet. Vilka var de? Köpmän, advokater, rika hantverkare och en och annan storbonde. Generalständerna är sammankallade för att lösa Frankrikes stora ekonomiska problem. Landet är i kris, dyra krig och en misshushållning med statens medel har lett till att statskassan är tom. Missväxt har gjort att befolkningen svälter, oron är stor. Något måste göras. Prästerna och adeln är mest intresserade av att bevaka sina egna intressen. Det är framförallt bland det tredje ståndets delegater som insikten finns att Frankrike är i fara. Nationen måste räddas! Folket svälter och landet är i fara. Ansvaret för att något görs ligger hos nationens företrädare. Alltmer kommer det tredje ståndet att ensamma betrakta sig som nationens företrädare, nationens representanter och därmed som utvalda att rädda nationen. De förlorar förtroendet för adeln och prästerna, som de anklagar för att bara representera sig själva. I det tredje ståndets propaganda beskriver sig detta stånd som nationens räddare. Om de verkligen var mer intresserade av att rädda Frankrike än de två högre stånden är svårt att säga. Det passade tredje ståndet att spela på nationella känslor och ställa Frankrikes intressen mot adelns och kyrkans, att framställa sig själva som de enda patrioterna.
Ständerförsamlingen. Målning av Auguste Couder.
Den franska riksdagen - generalständerna - har samlats till vad som kommer att bli deras sista sammanträde. Det blir en sista manifestation av det franska ståndssamhället.
Det första ståndet - prästerna - sitter för sig och bevakar kyrkans månghundraåriga privilegier. Den katolska kyrkan är internationell, biskoparna och prästerna ser kanske inte i första hand som sin roll att lösa Frankrikes problem, utan att tillvarata kyrkans intressen.
Det andra ståndet - adeln - sitter för sig. De känner en viss gemenskap med prästerna, de ledande prästerna och biskoparna är dessutom alla adelsmän. Någon gemenskap med de övriga i salen känner de knappast. Även adeln är fast besluten att kämpa för sina privilegier, inte för den franska nationen.
Längst ner i salen sitter representanterna för det tredje ståndet. Vilka var de? Köpmän, advokater, rika hantverkare och en och annan storbonde.
Generalständerna är sammankallade för att lösa Frankrikes stora ekonomiska problem. Landet är i kris, dyra krig och en misshushållning med statens medel har lett till att statskassan är tom. Missväxt har gjort att befolkningen svälter, oron är stor. Något måste göras.
Prästerna och adeln är mest intresserade av att bevaka sina egna intressen. Det är framförallt bland det tredje ståndets delegater som insikten finns att Frankrike är i fara. Nationen måste räddas! Folket svälter och landet är i fara. Ansvaret för att något görs ligger hos nationens företrädare. Alltmer kommer det tredje ståndet att ensamma betrakta sig som nationens företrädare, nationens representanter och därmed som utvalda att rädda nationen. De förlorar förtroendet för adeln och prästerna, som de anklagar för att bara representera sig själva.
I det tredje ståndets propaganda beskriver sig detta stånd som nationens räddare. Om de verkligen var mer intresserade av att rädda Frankrike än de två högre stånden är svårt att säga. Det passade tredje ståndet att spela på nationella känslor och ställa Frankrikes intressen mot adelns och kyrkans, att framställa sig själva som de enda patrioterna.