Från Irland.

Äntligen verkar det som fientligheterna på Nordirland mellan protestanter och katoliker skall upphöra. I snart 30 år har dessa båda grupper terroriserat och mördat varandra. Det hela började när katolikerna i slutet av 1960-talet började med fredliga demonstrationer. De ville få ett slut på den diskriminering de var utsatta för från protestantiskt håll. Katolikerna bildade en medborgarrättsrörelse som krävde lika behandling av protestanter och katoliker. Protestanterna, som var det härskande skiktet på Nordirland, kände sig hotade av kraven på reformer.

Motsättningarna på Nordirland gled mer och mer över till att åter bli den historiska striden mellan katoliker och protestanter. Det irländska problemet har alltid varit en del av den brittiska politiken. Det hela började när Strongbow på 1100-talet slog sig ned på Irland. Sedan dess har britterna kommit i vågor och slagit sig ned på den gröna ön. Irländarna, som är kelter, har dock mer eller mindre för varje gång assimilerat de anglosaxiska invandrarna. Emellertid har det engelska förtrycket av Irland alltid varit mycket hårt. Lagar stiftades som uteslöt irländarna från parlamentet, armén och rättsväsendet. Problemet Nordirland uppstod under 1600-talet. Då fördrev protestantiska engelsmän och skottar de i Nordirland eller Ulster boende katolska irländarna.

Strongbows sarkofag i Christ Church, Dublin. Foto: Rosenblad/Söderholm 1994.

Först på 1920-talet gick britterna med på ett självstyre för Irland. Självständigheten hade föregåtts av ett gerillakrig mot britterna. Michael Collins var en av de mer framträdande irländska nationalisterna under denna tid. Han organiserade gerillakriget. Collins arbetade med hänsynslösa metoder. Många motståndare blev mördade inför ögonen på sina flickvänner och fruar. Men det var Collins som skrev under fredsavtalet med britterna. Nordirland lämnades kvar åt Storbritannien medan resten av Irland blev självständigt. I Nordirland var protestanterna i majoritet och de ville tillhöra Storbritannien.

I slutet av 1960-talet blossade motsättningarna upp mellan protestanter och katoliker på Nordirland. Den katolska Irländska republikanska armén IRA grep åter till vapen, som den förut gjort under sent 1800-tal och tidigt 1900-tal i strider mot britterna. Protestanterna på Nordirland svarade med att bilda liknande halvmilitära grupper. Terrorn bröt ut.

Ännu idag firar protestanterna den seger de vann över katolikerna i slaget vid Boyne 1690. Det är en årlig protestantisk-nordirländsk nationell manifestation, som anordnas i juni av den nordirländska Oranieorden. Protestanternas ledare under slaget var prins Wilhelm av Oranien, därav namnet. I Oranieordens lokaler där marschmusiken dånar kan man se porträtt av Storbritanniens drottning Elisabeth och prinsen av Oranien.

Den brittiska regeringen ansåg sig tvungen att ingripa och i augusti 1969 sändes brittiska trupper till Nordirland. IRA kom att utöka sin terror till att omfatta även det egentliga Storbritannien. Många oskyldiga kom att dödas av deras bomber. Även de protestantiska grupperna i Nordirland kom att öka sin terrorverksamhet mot katolikerna.

När labour och Tony Blair kom till makten i det senaste brittiska valet (1997), intensifierades ansträngningarna för att nå en överenskommelse mellan Nordirlands protestanter och katoliker.

Sinn Fein är IRA:s politiska gren. Denna organisation leds av Gerry Adams. Tidigare har partiet, på grund av kopplingen till IRA, varit bannlyst. Det har dock visat sig meningslöst att åstadkomma fred på Nordirland utan Sinn Fein. Även om Sinn Fein accepterar freden förklaras målet vara Nordirlands anslutning till republiken Irland. Både protestanterna och katolikerna på Nordirland har också givit ett kraftigt "ja" till fredsförhandlingar.